Är det skillnad på träning och träning?

Ja- det är skillnad.
Det är skillnad i hur vi arbetar beroende på vad vi ska träna.
Vi kan träna in nytt, vi kan träna sporter, vi kan behöva träna bort felbeteenden, rädslor, osäkerhet, vi kan träna miljöer osv osv.
Det är 2 läger här. Ena sidan, vi kallar den sida 1, som baserar hela deras verksamhet inom hund på att uteslutande jobba med positivförstärkning oavsett individ/situation/ev problematik med inställningen att one size fits all.
Andra sidan, vi kallar den sida 2, jobbar utifrån individ/situation/ev problematik/ med inställningen att one size doesnt fit all och anpassar träningssätt och metoder utifrån det.

Sida 1 kastar gärna ur sig att det finns forskning och studier gjorda på hundträning, hur en hund lär sig nya saker och vad som är ”bäst” utan någon vidare eftertanke eller ett kritiskt öga kring hur dessa studier gjorts, under hur lång tid, bakgrund, människorna som deltagit (är dom tränare, är dom beteende vetare, hur länge har dom jobbat med hund, i vilken utsträckning osv osv). Studien i sig är det inget konstigt med – Däremot används dessa studier och forskningsresultat i helt fel sammanhang.

Samma sida, sida 1, är också snabba på att påstå att sida 2 använder metoder som skadar hunden, vissa påstår också rent och slätt att det sker misshandel vilket är extremt grova anklagelser i sig men också oerhört FEL.
Det vi märker är att sida 1 har svårt för att separera på vad som är vad och i många fall inte längre ser hunden för vad den faktiskt är- alltså en hund.
Det läggs in mänskliga värderingar och åsikter som på ett sätt framställs som ett storhetsvansinne-ur den aspekten att människan tror sig kunna förändra en hel arts genetiska/biologiska grund, som att tex tro att dom kan prata med hunden som dom pratar med en annan människa.

Det är bevisat, både hos djur och människor att vi svarar bäst genom positiv förstärkning och ett belöningssystem, observera då att vi pratar om att lära in nytt beteende/trick.
Ingen av sidorna motsäger sig sistnämnda på något sätt.

Däremot vill vi påstå att sida 2 har en bredare kompetens kring hunden rent allmänt men också som art. Dom har också mer förståelse kring hundspråk och psykologi för att nå fram till hunden på ett sätt som är logisk för hunden och inte för människan.

Hundar gör mer av det som lönar sig och skapar där en strategi dom tar med sig vidare i livet än vad dom skulle göra om beteendet INTE hade lönat sig från första början. Vi är säkra på att alla håller med om den saken.
Så, varför skulle det då funka att ”träna” bort ett eller flera felbeteenden genom att fortsätta göra det lönsamt för hunden genom att belöna vidare?

Går det att köra upp en köttbulle i munnen på hunden och förvänta sig att hunden förstår vad det är den gör fel och vad vi vill att den egentligen gör? Nej. Det är ungefär som att försöka hjälpa en narkoman bli ren genom att tillgodose personen med droger samtidigt.

Går det att ”gömma” sig och sin hund från omvärlden, ex gå in i skogen och trycka tills ”triggern” försvunnit? Nej- alla gånger finns det inte möjlighet att ”springa och gömma sig” och alla bor inte på landet eller i skogen.
Vi har dock ansvar! 1, vi har valt att ta in våra hundar i ett bebyggt samhälle, vissa extremt tätbebyggda där mänger av människor och hundar bor.
 2, vi har ansvar att göra våra hundars liv så stressfritt och hälsosamt som vi bara kan.

Låt oss prata den fysiska delen av allt detta. Nämligen hur stress och panik påverkar våra hundars hälsa.
Är det inte minst lika farligt för hunden att ständigt gå i stress/panik under lång tid där kortisol bland annat stiger i höjden genom att låta hunden ständigt vara i flykt eller fäktas mode?
Vad är då etiskt och moraliskt? Att låta hunden leva sitt liv under ständig stress och panik för att DU tycker synd om hunden om du skulle ta tag i problemet genom guidning/träning som inte innefattar köttbullar eller gömmor i skogen, eller är det mer moraliskt och etiskt att du tar ditt ansvar att förstå hundens språk och tar rollen som ledare.
Att påstå att en hund inte har ett behov av kontroll eller ledarskap får oss att tappa hoppet kring dagens hundägarskap. Att hundarna har kontroll på sin vardag är en överlevnadsinstinkt, däremot har hundar i flock EN som har huvudansvaret, i vårt sammanhang BÖR det vara vi människor som tar den rollen. Det är vårt ansvar att leda och guida våra hundar in till ett stressfritt liv i vår vardag och med allt vad det innebär.

Att dagens självutnämnda ”experter” och även diplomerade hundtränare/psykologer etc stirrar sig blinda på enbart ett sätt att förhålla sig till hundträning och på det lagt in sina mänskliga känslor som tagit över allt rim och reson skapar problem!
Vi läser mer om mer om attacker, mer och mer om hundar som avlivas, mer och mer om hur livslängden förkortas och framför allt SER vi dagligen hur människor står och stampar på samma plats för att dom inte får den hjälp som behövs som är utifrån HUNDENS behov och som art.
Någonstans har människan suddat bort det faktum att hunden är fortfarande en hund – inte en människa.