Think about it. It is what makes us do better.
Dog training is a lifestyle not a weekend session.
Någonting vi har märkt, speciellt senaste året, är att människan fokuserar på vad som är ett problem och vad som är ett icke problem. I stället för att grunda sin relation och liv med hund på hur man vill leva tillsammans.
Det där som var ett icke problem är just ett icke problem tills det blir ett problem.
Ex, det var aldrig ett problem i koppel, tills man började få ont i axeln och promenaderna blev smärtsamma. Det var aldrig ett problem tills man började skämmas inför omgivningen. Det var aldrig ett problem tills hunden blev 30+ kg.
Det blir också ett problem när människan känner sig besvärad. Inte en tanke på vad det gör med hunden, inte före hunden blivit sjuk, skadat sig eller skadat någon annan.
Det där icke problemet, enligt människan, sätter sina spår i hunden.
Vi får ofta höra ”men det där har vi inga problem med” , ”det där har vi aldrig haft problem med”. -kanske inte, enligt dig
Ovanstående är en av anledningarna till att vi tjatar så mycket om att bygga relationen från grunden direkt, inte när man börjar inse att det är jobbigt eller stör/begränsar ens vardag.
Allting är så gulligt när hunden är valp, hate to break it to you men den där valpen kommer inte stanna i vare sig storlek eller mental utveckling.
Hur gör vi då, gör vi slut med hunden och skiljer oss? Nej, men vi behöver par terapi och börja om. Hitta vart i grunderna sprickorna är. Vi ska också hitta ett gemensamt språk.
