To spoil or not to spoil

Vi vet alla att skämma bort våra barn stjälper mer än det hjälper. Vi vet att detsamma gäller våra hundar.
Eftersom vi VET att det är så säger det ju något rätt uppenbart.
Handlingen (att skämma bort) är inte gjord för barnet eller hunden, den är gjort just för nöjet av handlingen.
Den som skämmer bort får tillfredställelse medan den bortskämde får hantera efterspelet.

Visst är det härligt att låta hunden göra vad den vill, se våra hundar ha fri tillgång till precis allt. Ja, självklart blir vi helt varma i själen när vi ger våra hundar det där extra benet från skåpet eller den där köttbiten från tallriken för hunden var så äckligt söt när den satt och tittade på oss med dom allra finaste ögonen och öronen lutade precis så där som gör att vi dör söthetsdöden. Och, hur gulligt är det inte när våra hundar nästan börjar flyga för svansen går så snabbt när dom ser en annan människa? – klart dom ska få rusa dit och hoppa på dom för att uttrycka sig!
Klart hunden ska få ligga i sängen/soffan, inga problem för oss att sätta oss på andra sidan eller ligga på kanten, hunden är ju så där avslappnad och tillfreds så låt den ta all den där platsen från oss eller gäster.

Är det rimligt att hunden gör vad den vill, hur den vill, när den vill- är det något som gynnar hunden? Mår hunden bra av det väntandet vid skåpet på det där extra benet? Är det verkligen av glädje och kärlek hunden absolut måste fram till random människor? Har hunden verkligen lagt sig helt avslappnad och tillfreds på soffan/sängen för den är nöjd?

Eller, känner hunden att den kan göra vad den vill, hur den vill, när den vill för att du lärt den? Mår hunden verkligen bra av att sitta på helspänn, vanka fram och tillbaka för att få det där benet? Är det glädje du ser, eller är det något du lärt hunden att göra för att du tycker det är gulligt att din hund är så ”människo kär”? Eller kan det till och med vara att hunden gör så för att den egentligen känner något helt annat men du skiter i vilket? Kan det vara så att hunden valt dom platserna strategiskt och vill säga dig någonting?

Så, nu kommer frågan, för vem har vi gjort allting för – hunden eller oss?

Vi vågar påstå att det är för oss. Inte för att vi vill våra hundar illa. Utan för tillfredställelsen det ger oss. Den tillfredställelsen håller för stunden. Det är en kort stund i förhållande till hundens livstid.

Hur lång tid tog det dig att se att alla dom här handlingarna skapade ett efterspel som hunden får skulden för? Tex, hunden börjar ”störa” mer och mer tills den får vad den vill. Gäster kan inte sitta vart som helst, inte du heller. Hunden nafsade i armen på en människa så jackan gick sönder?

Det finns sätt att skämma bort våra hundar. Men på sätt som inte skadar dom eller vår relation i längden.