Hur hamnade vi här?

Det handlar inte om hur mycket du gör med din hund. Det handlar mest om vad du gör när ni ”inte gör någonting”.

Är det någonting vi inte behöver lära människor så är det hur dom aktiverar sina hundar. Vi behöver inte heller lära människor att älska sina hundar.
Ur det mänskliga perspektivet då.

För är det någonting vi faktiskt behöver lära människor är hur vi samexisterar med hund och älskar på ett sätt som hunden förstår och mår bra av.

Majoriteten av problemen vi ser där ute grundar sig i samma sak, missförstånd.
Människans känslor, goda intentioner och samvete spiller över på hundarna som dom skulle på en annan människa. För hunden betyder det något helt annat.

När vi skaffar hund har vi målat upp en bild av hur mycket kärlek vi kommer ge och få tillbaka-för hundarnas kärlek är bottenlöst, sällskap- för hunden vill alltid vara där vi är, roliga aktiviteter-för hunden säger aldrig nej, umgås med andra människor som har hund, mysiga stunder i soffan osv, för hunden är vårt allt-redan innan vi ens skaffat dom. Har vi dessutom kanske adopterat en hund lägger vi till lite extra känslor kring det och behovet av att vara den som ”räddar” individen.

Inget av ovanstående är något konstigt, i den mänskliga världen.

Det som däremot har blivit konstigt i den mänskliga världen är ledarskap, regler och disciplin. Det har blivit något fult i vårt samhälle och dom som blir mest drabbade är hundarna.

Hade allting handlat om att älska våra hundar så hade det inte funnits hundtränare, hundpsykologer, antidepp kurer eller en ökad statistik på avlivningar.

Vi lever också i den digitaliserade, icke verkliga livet, som bidrar till en enorm prestationsångest för vi blir konstant matade hur mycket andras hundar kan, hur mycket sporter dom gör, hur långa promenader dom får per dag, allt dom är med på och det toppas med bilder och små korta videos på hur hängivna deras hundar är.
Allt detta är highlights från människors liv, för att visa upp allt det här fina och perfekta, hur duktiga dom är.
Alla som jobbar med hund kan vittna om motsatsen, all den här hetsen har skapat problem, stora problem.
Utfallsproblematik, stress, osäkerheter, aggression, fysiska problem-listan fortsätter.
Varför skulle annars chokladfabriker vara intresserade av att köpa upp veterinärkedjor? Varför poppar det upp ”hundtränare” till höger och vänster var och varannan dag?
Marknaden blomstrar.

Kikar man på hundar som fortfarande är hundar så handlar majoriteten av deras tid av att sova /vila. Man ser inte hundar springa omkring i timmar, leka non-stop, tugga på saker utan anledning, vanka omkring, leta efter saker att göra.
Hundar sover, vaktar om det behövs, larmar om det behövs, letar mat om det behövs.
Självklart ska våra hundar ha fysisk och psykisk stimulans, självklart ska våra hundar få närhet men det finns tid och plats för det och sätt att göra det på utan att vi skapar framtida ”problem”.
Kvalitet före kvantitet.

Våra hundar har hamnat i ett samhälle som vi människor knappt mäktar med och ändå förväntar vi oss betydligt mer av våra hundar än oss själva.